Fotbollsföräldrar
Fotboll är nånting som engagerat hela familjen sen de började spela. Vår äldsta son har träning måndag, tisdag och torsdag, sen många matcher på helgerna och vår andra son har träning måndag och onsdag. Även han har match då och då på helgerna. Detta innebär att vi i princip bara är "lediga" på fredagar från fotbollen.
Detta är faktiskt inget problem för mig. Inte för min man heller. Tvärtom så tycker jag att det är sååå bra. Vår äldsta son har alltid, sen han var jätteliten älskat bollar, och då menar jag ÄLSKAT. Han kunde knappt gå när han började spela fotboll och vi kunde spendera timmar varje dag till att sitta på golvet och rulla en boll emellan oss redan när han var ett år. Om han skulle få välja skulle han vilja ha match och träning varje dag minst för att sen komma hem och spela mer fotboll med oss eller kompisar hemma i trädgården :) Han mår jättebra av att spela och han trivs med att vara med i ett lag, att kämpa tillsammans och att träna. Hans liv kretsar runt fotboll och har gjort så länge jag kan minnas.
Vår andra son älskar också att spela fotboll men han har lite svårare för lagspel och alla intryck. Dessutom är han väldigt blyg och osäker och det tog 1,5 år innan han var med på sin första träning. Vi åkte säkert 10-15 gånger till träningarna och han var helt inställd på att vara med tills vi kom fram och då ändrade han sig. Han ville fortsätta försöka, han ville ha lagets träningskläder och han ville så gärna vara med!
Vi satt och tittade på, hejade på tränarna och observerade. Tillslut en dag bara, när utomhus säsongen var igång (inte lika mycket ljud som inomhus för honom) så bara hoppade han in, efter halva träningen.
Efter det så har han gått på ungefär varannan/var tredje träning, varit med på de flesta matcherna och vi har låtit honom styra det helt själv. Han är sååå slut på eftermiddagarna när skolan är igång och då är det dagsformen och hans egen vilja som får avgöra. Det som är roligt att se är att varje gång han är med på träning och match gör han det till fullo och han har så kul. Självförtroendet växer och han trivs att spela. Dessutom är han duktig med bollen :)
Idag spelade han tre matcher och han spelade jättebra, engagerat, gjorde flera mål, snygga passningar och hade jättekul. Det märks dock att han inte riktigt klarar en heldag med fotboll då han efteråt nu har varit trött, haft ont i huvudet och väldigt lättretad. Vid såna här tillfällen kan man fråga sig själv som förälder, är det värt det? Väger fördelarna över nackdelarna när det gäller honom. Just nu så svarar jag ja på den frågan, just eftersom han själv får styra. Och för att han själv vill. Dessutom när han spelar har han ju kul.
Det är lite samma som en dag på gröna Lund, på nån utflykt eller på nåt kalas, även då är han helt slut efteråt. Mer än många andra barn. Är det värt det? Alla gånger! För NÄR han gör det har han kul.
Imorgon blir det semifinal och eventuellt final för vår äldsta son. Heja Håbo!
Musik i ordentliga hörlurar är perfekt i bilen och i lite "stökiga" miljöer. Det blir som en paus från alla ljud genom att ta bort dem och ersätta med musik istället.
Min son får också huvudvärk och dåligt humör efter sådana dagar. Men han tycker att det är värt det, så det är bara fortsätta och ladda med Alvedon hemma sen.