Artikeln
Hej alla. Jag vill förklara ytterligare hur jag menade då det varit en del diskussioner ang min artikel också. Jag tycker redan det framgår i artikeln men jag förtydligar:
Nej det är inte ok för min son att vara våldsam. Men jag tror inte att jag lär honom något genom att skrika, gapa eller bli arg. Jag tror på att om man på barnets nivå förklarar, visar och stöttar så hjälper det honom mer än att jag hotar, skrämmer eller skriker. Detta uppfattas av många som att jag är för snäll mot honom. För mig är detta en självklarhet.
Sen vad gäller hans fula ord så kan jag inte skälla på honom för dem då han har tourettes och inte kan hjälpa detta. Men även där kan jag stötta och visa honom hur han kan tänka för att inte säga så nästa gång.
Vad jag också vill göra er uppmärksam på är nåt som inte framgår i artikeln och det är att min son inte är så gammal. Ju äldre man blir så brukar man få lättare med impulskontroll och det som är viktigt att förstå är att just nu så fungerar inte den så bra och min son blir lika chockad som omgivningen efter att något hänt och då hjälper det verkligen inte att skälla. Då behöver han kärlek och tröst. Vägledningen får komma efter i hur han kan tänka/ göra nästa gång liknande situation uppstår.
Sen tror jag enormt mycket på att uppmärksamma allt bra i det dåliga, ge 100 gånger mer positiv uppmärksamhet än tillsägelser efteråt. Ge 100 gånger mer kärlek helt enkelt!
Det är så mycket jag vill skriva utöver detta men då blir det lika långt som artikeln så denna förklaring får räcka. kärlek till er alla, lycka till i livet och tack för alla fina ord, diskussioner och kommentarer. Alla kan inte tycka lika , och det är helt ok.